169 kr
Köp nuDismember – Death Metal
Efter en utforskning av melodiödemarken visste Dismember att oavsett vad de gjorde behövde det vara fast rotat i death metal. Dismembers tredje album var death metal som pressades till sina melodiska gränser samtidigt som den fortfarande förblev death metal. Den stilen var emellertid något som tillhörde det förflutna, för på Dismembers fjärde album skulle de gå åt motsatt håll. Därmed kommer Dismembers Death Metal, och värdigt albumtiteln, eftersom detta är bandets tyngsta album efter Indecent & Obscene.
Där Indecent & Obscene var en morbid utgivning, är Death Metal mer förfinad och med en twist av grindcore i tonen. Motorsågsgitarrljudet direkt från den svenska death metal-manualen är grovt som fan. Detta ljud, som alltid varit rått och hårt, har nu en skrovlig skärpa. Det innebär en skarpare spets jämfört med Massive Killing Capacity. Basen följer riffs med läckert stöd, rör sig mellan snabba låtar som ”Trendkiller” och ”Live For The Fear (Of Pain)” och långsammare monstrositeter som ”Stillborn Ways” och ”Mistweaver”. Denna bas, kompletterad av Cabeza, skapar en fet atmosfär, en som var minimal på Massive Killing Capacity men bevarades på varje annat Dismember-album. Genom dessa toner slösar inte riffen bort dem, de erbjuder några pulserande ögonblick som på ”Live For The Fear (Of Pain)” där Sennebäcks råa attack möter Blomqvists fängslande harmonier. Det är Dismembers kombination, och den misslyckas aldrig på någon av Death Metals låtar från början till slut.
Kärkis vrål är lika bra som det var när han var ung och lika obarmhärtigt som det är nu. Dessa growls är skrovliga och grymma, utan någon skörhet överhuvudtaget. Den som söker efter icke-gurglande, våldsamma growls kommer att trivas här – inga skrik, inga rena sånger. Från början till slut är Death Metal ett bestialiskt album med endast ett par långsamma låtar. Ingen sång kan emellertid undkomma Estbys fientliga trummande. Hans dubbelpedalgalloper och den motståndskraftiga virvelblasten sker på ett trumset som är något kallare för materialet som behandlas, men det är något som kommer att kännas mer bekvämt med fler lyssningar. Inget ytligt eller plastigt, men att hoppas på ett mer levande trumljud kan vara för mycket begärt för den tidsperioden. I grund och botten är flödet det som betyder något, och Estby, tillsammans med alla andra, kan driva in i Dismembers sofistikerade kaos av slingrande rytmer och strömmar.
Detta var Dismembers sista album med den klassiska sättningen. Vid ett tillfälle var de bara fem tonåringar som gjorde mitt favorit death metal-album, Like An Ever Flowing Stream, för att sedan gå skilda vägar. Med Dismember var ribban redan så hög som den kunde vara från början, så allt därefter är (till viss del) rättvist spel.
Låtlista:
- Of Fire
- Trendkiller
- Misanthropic
- Let The Napalm Rain
- Live For The Fear (of Pain)
- Stillborn Ways
- Killing Compassion
- Bred For War
- When Hatred Killed The Light
- Ceremonial Comedy
- Silent Are The Watchers
- Mistweaver